Snabb trav

Min sadelgjord kom idag och det innebar ett ordentligt sug över att få prova den. Den är mjuk och luddig och Odessa verkade ok med den.

Eftersom jag inte gärna rider ut själv när det är mörkt så följde Micke med.
Red på ängarna ner mot rakbanan. I dag var hon pigg och glad, nästan lite för pigg faktiskt. Så när jag försökte trava på ängen låg hon på rätt mycket och därför bestämde jag mig för att släppa henne på rakbanan.

Började trava sakta men sen lät jag henne bestämma själv och jäklar vad det gick. Öronen var rakt fram och det kändes som att vi flög, hon bara ökade och ökade. Nu fick hon iof inte gå för fullt men det gick ändå väldigt fort.
När vi saktade av lyssnade hon väldigt bra, vi travade tillbaka i en lite långsammare trav och vände sen och gjorde om det.
En lyckligare häst får man leta efter!

Nu antar jag att detta strider mot allt vad AR står för, men hon måste ju få springa av sig ibland. Varje gång vi ridit på rakbanan så har jag anat hennes sug efter att få sträcka ut men då har hon hållt sig i skinnet och travat i den takt jag bestämt.

Hur underbara är inte våra hästar egentligen?!
Dom gör allt vi begär av dem fast de egentligen kanske inte vill något annat än att få sträcka ut ibland, det minsta jag kan göra för henne är att låta henne välja själv någon gång då och då.

Framtiden får utvisa om jag nu gjort fel och triggat henne till att tro att hon alltid ska springa fort på detta ställe. Tänkte prova om någon dag igen men att då trava lugnt på banan och om hon då blir stressad och vill iväg så får jag stå för det.
Då kommer jag inte att tvinga henne att trava lugnt där utan hitta andra ställen där vi kan öva tex på ridbanan.

Hur gör ni när ni rider ut?
Låter ni hästarna gå lite friare då eller förväntas de jobba lika strikt som på en ridbana?

Jag kan erkänna att när jag rider ut så kan vi bara busa vissa gånger. Inte så att jag rejsar omkring, för det vågar jag inte längre.. haha, kan ha med åldern att göra och tänket på en hållbar häst?!
Men jag brukar inte vara lika hård som på ridbanan, utan vill vi galoppera så gör vi det och går det då lite för fort så får det bli så för hon har ändå inte musklerna för en långsam galopp ännu.
Travar vi och hon inte kan hålla den långsamma trav jag egentligen vill så sitter jag inte med tusen förhållningar och tvingar ner henne, utan jag låter henne trava i sin takt bara för att hon ska tycka att det är roligt att få komma ut. Men samtidigt så är jag noga med att hon ändå ska gå rätt, inte höja huvudet och sänka ryggen.

Jag tror att om jag skulle kräva lika mycket som jag kan kräva på ridbanan så skulle hon tycka att det var skit tillslut att rida ut. Hon blir så stolt när hon får bestämma lite själv och visa mig saker, så som nya vägar eller en sandtunna.

Sadelgjorden från Christ