Måndag 6/2: Ikväll var jag och Odessa på ridbanan och övade lite från marken. Med oss var också Lina/Tryggve.
Det vi gjorde var att försöka få böjning i halt. Nu när jag använder mig av godis som belöning varje gång hon gör rätt så tycker hon att det är mycket roligare. Hon tom började föreslå själv vad hon trodde att jag ville att hon skulle göra. Jag tycker att det är helt underbart att vi kommit till denna punkt för det visar att hon gillar övningarna och börjar förstå vad jag vill… min söta tjej!
Efter haltövningen gick vi vidare till träda över, även där var hon snabbare idag. Hon är väldigt dålig på att lyssna och förstå spöet som ska vara skänkelhjälp. Men nu börjar hon äntligen svara lite snabbare på det och här började hon också att göra övningen av sig självt.
Haha, allt för lite godis.
Avslutade träningen som vi fått i läxa från Cecilia med att skritta med böjning i en bra fart. Hon vill gärna rinna iväg och bara gå, men ikväll gick det rätt bra. Hon satte det inre bakbenet under sig redan innan jag hunnit ge skänkelhjälpen, det blev för mycket flera gånger men det tycker jag inte gör något eftersom hon ändå försökte och det är dit jag vill komma.
Efter att vi tränat på läxan longerade jag henne lite i skritt och trav, använde bara kapsonen och ville att hon skulle ta det rätt lugnt. Traven var riktigt bra och hon travade på avslappnat fast Lina/Tryggve galopperade runt.
Det var en häftig känsla när vi kunde jobba ostört med vårat fast det andra ekipaget gjorde sitt i alla gångarter.
Hade det hänt i det andra stallet så hade Odessa helt tappat fokus och gått ”all in” med en sur uppsyn.
Jag och Micke skrittade av henne längs med vägen mot ängarna sedan så att hon skulle få komma ut lite också och hon var så nöjd.
Detta pass var verkligen ett av vårat bättre och det här känslan ska vi nu ha med oss i framtiden.
Tisdag 7/2: Red på ängarna ner mot rakbanan, Micke joggade med oss. I dag var hon pigg och glad, nästan lite för pigg faktiskt. Så när jag försökte trava på ängen låg hon på rätt mycket och därför bestämde jag mig för att släppa henne på rakbanan.
Började trava sakta men sen lät jag henne bestämma själv och jäklar vad det gick. Öronen var rakt fram och det kändes som att vi flög, hon bara ökade och ökade. Nu fick hon iof inte gå för fullt men det gick ändå väldigt fort.
När vi saktade av lyssnade hon väldigt bra, vi travade tillbaka i en lite långsammare trav och vände sen och gjorde om det.
En lyckligare häst får man leta efter!
Onsdag 8/2: Vilat.
Torsdag 9/2: ET:n var ute och det innebar att hon fick vila efter behandlingen.
Fredag 10/2: Jag och Micke gick en promenad med Odessa i 30 min.
Lördag 11/2: Micke promenerade med Odessa i 30 min.
Söndag 12/2: Skrittade ut med Lina/Mondrian, det var mysigt!
