Äntligen kom det

Äntligen kom mitt pannband som jag köpte för en månad sen på ebay hos saddlery4u2

Jag är riktigt nöjd

NH-kurs med Rebecca Östh 2010-04-19

Dagen började med att vi alla fick träffa Rebecca Östh och presentera oss och våra hästar.
Vi var uppdelade i två grupper, grupp 1 hade kört det här förut och låg på en helt annan utbildningsnivå än oss nybörjare i grupp 2.

När det var dags för vår grupp att gå in i ridhuset så kände jag mig lite nervös, vad skulle dagen bjuda på?!
I början stod jag bara och skrattade för mig själv, min häst ville bara gå och hälsa på alla ”nya” hästar och det var allmän kaos i ridhuset.
Jag tänkte,
– hur ska det här gå, kommer det att funka?
Frågorna var många och det kändes lite övermäktigt.

Så körde vi igång och det första övningen var Zonen.

Zonen

Övningen går ut på att din häst aldrig får stiga in i din zon, om du inte själv bjuder in den. Din zon sträcker sig runt dig så mycket som när du har armarna helt utsträckta.

Man skulle hålla det långa repet med båda händerna, med ungefär en meters avstånd. Det skulle fortfarande vara 1,5 meter lina fram till hästen.
Sen håller man upp händerna och drar i repet och går mot hästen. Då ska hästen backa ur din zon.

Rebecca fick hjälpa mig först, för varken jag eller Odessa förstod vad vi skulle göra.

Övning två var flytta baken och den var svår till en början.

Flytta baken

I den här övningen ska man först stå framför sin häst på ett bra avstånd, hästen ska vara utanför din zon.

Man går förbi hästen som i ett V och när man kommer förbi bogen, ska man vara vänd mot hästen och kolla på bakdelen. Då böjer man sig lite, tar fram händerna och cirklar dem lite, precis som om du skulle ha hästen i din hand och flytta den.
Armen mor baken ska vara lite mer utsräckt än den som är närmst bogen.
Hästens ben som är närmst dig är det benet som ska kliva över det andra för att övningen ska gått rätt till.
Så fort hästen tar ett steg åt sidan släpper du linan i mraken så trycket släpper och hästen får eftergift och förstår att den gjorde rätt.
Om hästen går förbi dig gör du snabbt zonen för att få den att förstå att den inte ska gå runt dig, utan bara flytta sig lite.

Det var så svårt till en början.

Övning tre var Jojo

Jojo

I denna övning ska man först få hästen att backa genom att man har linan i handen (jag valde vänster) som man höjer. Handryggen ska vara vänd uppåt med fingrarna fram mot hästen, linan ska gå från hästen till dina fingrar och sen igenom handen, du ska alltså inte vinkla handen så att tummen kommer överst.

Med pekfingret styr du sedan linan i små rörelser till höger och vänster med upphöjd hand. Du ska liksom peka till hästen att baka.
Om det inte funkar med små rörelser får man göra större och större rörelser hela tiden och föra linan till höger och vänster.
Så fort hästen visar att den förstått och tar ett litet steg bakåt släpper du linan så att trycket från den lättar och hästen får eftergift och förstår att den gjorde rätt.

När du sedan fått den att backa är det dags att kalla in den igen.
Då gör man så att man lägger linan i sina öppna handflator och drar händerna längs med repet och ”låtsas” att man drar in hästen.
Man ska alltså inte dra, utan bara låtsas och tillslut så kommer hästen till dig.
Då släpper man linan och berömmer.

Övning fyra var att leda sin häst

Leda sin häst

Nu går man med sin häst i olika hastigheter, hästen får så aldrig gå in i din zon.
Om man stannar så släpper man linan i marken och hästen ska då stanna direkt. Vi fick även öva på att backa, då tar man linan i båda händerna och backar mot hästen med ryggen till. När hästen backa släpper du linan i marken för eftergift.
Viktigt här var tydliga kommandon.

Sen hade vi lunch och efter den var det lite teori.
Vid det här laget var jag helt slut och hade lätt kunnat avsluta dagen.
Men vi skulle lära oss två till övningar, först så repeterade vi förmiddagens övningar och det gick rätt bra.

Övning fem var flytta bogen

Flytta bogen

Man ställde sig mot hästen sida och om jag stod på den vänstra så tog jag med höger hand så mycket lina jag behövde för att kunna lägga handen mot halsen.
Vänster hand höll resterande lina och skulle hållas upp för att indikera stopp.
Sen fick man hästen att backa med hjälp av lite tryck i höger hand och att putta bak mulen med vänster hand.
Så fort hästen backade la man vänster hand med lillfingret (som ett karate slag) mot ganaschen och tryckte, då skulle frambenet närmst dig kliva över det andra frambenet för att övningen skulle vara korrekt.
Direkt när hästen gjorde rätt så släppte man linan och berömde.

Övning sex var longering med inkallning

Longering med inkallning

Du står rakt framför din häst, om du vill att den ska gå i höger varv så har du linan i höger hand. Höger arm har du utsträckt åt höger, som för att visa hästen vägen. Du ska även peka med höger fot år höger.
Med vänster hand svingar du linan lite lätt fram och tillbaka för att få hästen att gå åt höger och ut i en cirkel.
Börjar hästen baka och inte förstår vad du menar så går du mot den och snurrar linan och tillslut så kommer hästen att gå ut på spåret.
Beröm hästen med rösten när den gör rätt.
När den väl går i en cirkel runt dig så ska du få den att vända upp sig emot dig igen och då gör du så som vi gjorde i flytta baken.
Hästen ska vända upp sig mot dig och inner benen ska ha klivit över det andra innan övningen är korrekt utförd.
Släpp linan och ge beröm.

I alla övningar så är det viktigt att du är tyst och inte pratar och ger kommandon, hästen och du ska tyda varandras kroppsspråk.
När hästen gör rätt släpp då linan direkt i marken så att hästen verkligen känner att den gör rätt.
Ge hästen mycket beröm i form av smekningar och klia den, du ska visa att den betyder mest för dig och att den varit duktig.
Man får berömma med rösten, men inte ge kommandon.

Överlag så var det en kanon bra kurs, Rebecca Östh är verkligen duktig och jag kan varmt rekommendera att gå en NH-kurs med henne.

NH – Repgrimma

En repgrimma och ett arbetsrep på tre till fem meter är bra att ha när du börjar med horsemanship-övningar. Ett kortare arbetsrep är i regel lättare att börja med, när man har kommit en bit på vägen vill man oftast ha ett längre arbetsrep.
En vanlig nylon- eller lädergrimma är platt och ganska bred vilket gör att det blir en ganska stor tryckyta mot hästens nosrygg och nacke. Ju större tryckyta desto starkare blir hästen, det minskar också risken för skador, vilket är meningen.

En vanlig grimma använder man för att t.ex. binda upp hästen i, om hästen försöker slita sig går grimman lättare sönder och det är mindre risk för skador. Men om du har en häst som är besvärlig att leda gör den stora tryckytan att hästen blir stark, och kan bli svår att hantera. En repgrimma är smal och rund, med en liten tryckyta mot hästens nosrygg och nacke, den har dessutom knutar som ger punkttryck mot delar på hästens huvud, knutarna som hamnar strax under hästens kindben är dom som ger mest effekt, förutsatt att grimman sitter korrekt på hästens huvud.

En repgrimma är mycket behaglig för hästen att ha på sig om den sitter korrekt. Men däremot kan det vara farligt att binda upp en häst eller lämna hästen i hagen eller boxen med repgrimman på, en repgrimma går aldrig sönder, hästen går sönder först!
Repgrimman är ett ”arbetsredskap” som ska underlätta för dig och göra det enklare för hästen att förstå vad vi vill säga. Den är heller inte till för att bestraffa hästen.
Om du binder upp hästen i repgrimman och den av någon anledning skulle kasta sig (alla hästar kan bli rädda) är det stor risk för nackskador, eller till och med att hästen bryter nacken. En häst som blir rädd och får panik blir blockerad, den gör allt för att komma loss, gör det då dessutom ont blir blockeringen större!

För att repgrimman ska fylla sin funktion är det viktigt att den sitter korrekt på hästen.

En optimal repgrimma skall vara stark och får inte töja sig. Samtliga knutar bör vara justerbara. Den skall vara tillverkad av lite styvare material då det blir enklare för hästen att tolka dina signaler och det innebär i sin tur mindre slit i hästen och mindre slit för dig. Grimman skall alltid justeras in ordentligt så den sitter rätt på din häst. Nosdelen på grimman skall vara placerad strax under kindbenen där nosryggen är som starkast. Det är viktigt att grimman inte hamnar för långt ner eftersom nosryggen där är väldigt skör & kan skada hästen vid ett kraftigt ryck.

Akademisk ridkonst

Fardelejo, PRE och Christofer i Levad

Den Akademiska ridkonsten är den konst som bl.a Bent Branderup återskapat genom att lägga ner vikt på hästens grundutbildning på det vis man gjorde förr. Här handlar det inte om att nå skolsprången så fort som möjligt, eller en spänd piaff för att plocka tävlings poäng. Utan här handlar det om att genom böjning skola bakbenen till att använda bärkraften bakifrån och stolt bära upp sin ryttare. Hästen lär sig att hitta sin form även om den varit skadat och ändå hålla många år till som ridhäst utan att skadan märks eller känns hos hästen.
Då man hela tiden arbetar i ett lugnt och avspänt tempo och rörelseschema kan man se denna ridkonst som motsvarande friskvård/sjukgymnastik för människor. Hästen musklas på ett sådant vis att den håller i många år till som ridhäst utan spänningar och låsta rörelser.

Gary Glitter, WelshCob och Christofer i Piaff

Denna ridkonst handlar också om att man ska släppa prestationen. Vi rider inte för att plocka rosetter, vi rider för att stärka våra hästar och uppnå ett större samspel och nu kommer vi till det mest häpnadsväckande.
När man släppt prestationen, kraven på att utvecklas fort och istället tar det hela med ro och arbetar lugnt och sansat i hästens tempo börjar både hästarna och vi själva att utvecklas betydligt snabbare än vi tidigare gjort.

Nicki Corsai, Sv halvblod och Christofer i Piaff

Historia
Namnet ”Akademisk ridkonst” är det namn som Bent Branderup satt på denna typ av ridkonst och som kommer från alla de ridakademier som fanns på 1500-1700 talet. Detta är alltså ingen ridkonst som ”poppat up”, utan hör till de äldsta man känner till. Den allra första skriften som är funnen om denna typ av ridutbildning var skriven någon gång runt 400 talet f Kr. av en man som hette Xenofon. Xenofon var en Grekisk ryttaröverste och en av de första att lära ut ridutbildning genom positiv inlärning och ta avstånd från våld och tvång.
Xenofon var också den man som skrev uttrycket,

”På sådana hästar (såna som behärskar samling och skankböjning) avbildas t.o.m. gudar och hjältar ridande och de män som förstår sig på dem ser praktfulla ut till häst.
Må ryttare i alla tider besitta förmågan att se praktfulla ut”.

(detta citat är taget från Bent Branderups bok ”Ridning på Kandar”)

Siglavy Capriola Zetor, Lipizzaner och Christofer i Passage.

Från början togs ridkonsten fram för att hästen skulle vara användbar i kriget då man stred i närkamper till häst.
För detta krävdes en lyhörd, modig och balanserad häst som lätt barupp sin ryttare i olika situationer. När den unga mannen skulle utbildas inom ridakademin valdes en häst ut, en häst som skulle följa honom, ja troligtvis resten av hans liv. Därför var det noga att utbildningen både hos den ungamannen och hästen gjordes noggrant och i stärkande syfte. När hästen och mannen nått en högre grad av utbildning var det dags att ge sig ut i strid. En riddare blev på den tiden runt 30-40 år gammal och även hästarna levde till runt 30 år så vida den inte stupat i något krig tidigare.
Det var alltså mycket viktigt att utbildningen för dem båda var noga genom tänkt och användbar då varken hästen eller mannen fick bli skadade.

Christofer rider Nicki med instruktioner från Bent.

 

Bent Branderup
Bent Branderup är om jag inte misstar mig den man som återfört en stor del av den denna typ av ridkonst till Europa och Sverige genom sitt brinnande engagemang av hästar samt läran om ridkonstenshistoria.
Bent Branderup var från början elev vid Escuela Andaluza del Arte Equestre i Spanien. Senare utbildade han sig hos Nuño Oliveira i Portugal och hos Egon von Neindorff i Tyskland. Bent Branderup bor i Danmark ( Hornbeak, 5 min från helsingör) och utbildar ryttare och hästar i hela Europa på Skolan av Akademisk ridkonst.

Hästraser
För att träna Akademisk ridkonst krävs ingen speciell hästras. Grunden systemet är ”dressyren för hästen” och inte ”hästen för dressyren” det är därför den också kallas för friskvård/gymnastik. Ridkonsten har sitt syfte att stärka alla hästar oavsett om den vart skadad eller inte har en optimal exteriör och ändå hålla många år till som ridhäst. Men vill man snabbt ta sig fram och utveckla den akademiskaridkonsten är en kvadratiskhäst med stora
vinklar i bakdelen att föredra. Men ju längre ifrån detta ”ideal” hästen är, dvs ju svårare hästen har för samling och böjning i desto större behov av just den Akademiskaträningen är hästen.

Fardelejo och Christofer i Levad.

Akademisk ridkonst -skapar glädje
Något jag känner att jag måste nämna ang. denna ridkonst är också attityden. Inom alla ridgrenar vi stött på finns det också någon form av konkurrens, rivalitet alla vill vara bäst. Men då denna ridning inte finns som tävlingsgren och endast är framtagen för att individuellt och skonsamt bygga upp sin häst så finns heller ingen rivalitet. Även som nybörjare välkomnas man varmt in i gänget. Ingen ser ner på en, inte ens om försöken i början kan se lite klumpiga ut. Alla är där för att skapa en positiv och stärkande ridning oavsett utbildningsnivå och hästras, vilket endast resulterar i en härlig glädje och gemenskap.

Gary Glitter och Christofer i Passage

Riddarorden – att rida upp för spöt.
Riddarorden är något Bent Branderup skapat tillsammans med Egon von Neindorf för att sprida kunskapen om hästens ridutbildning vidare och för dig som vill fullfölja den Akademiska ridkonstens utbildningsväg på det vis som man gjorde förr.
Att bli upptagen i riddarorden är inget man kan ansöka om, man blir inbjuden av en redan godkänd riddare när han/hon anser att du nått den utbildningsgrad att du är redo att bli upptagen.
Det första provet du gör är alltså ett inträdes prov. När du sedan blivit upptagen i riddarorden och där med erhållit det speciella spöt som bevis på din kunskap, (du är nu en godkänd bruksriddare) kan du sedan rida upp för ett antal sk. Ringar på spöt, för att slutligen nå mästare titeln eller kanske till och med stor mästare titeln.

Siglavy capriola Zetor och Christofer i passage.

Vid inträdesprovet ska du rida din häst på enhändigt blankstång till passande musik. Du ska visa framåt-nedåt skritt och samladskritt utan pass inslag. Du ska visa travarbete i öppna, sluta, förvändsluta och diagonalsluta i båda varven. I Galopparbetet ska du visa halvapiruetter och enkelt byte från båda hållen. Du ska också göra en halt från galopp och visa ryggning. Till sist ska du visa sk. halva travsteg steg (tramp) 6 st. inom en meter åt båda hållen.
När ridprovet är avslutad visar du för Bent att du också behärskar unghästens utbildning genom att utföra ett longer prov. Där du genom böjning och avspändhet hos din häst visar hur du sakta stärker och bygger upp din häst för ridning.
Till sist utför du också ett muntligt teoretisk prov där du berättar om din kunskap angående den akademiska hästens utbildningsväg, syfte och funktion.

Fardelejo och Christofer i början till passage

Om du blivit upptagen i Riddarorden kan du sedan ta olika ”ringar”, nivåer av riddartiteln. Men nu behöver du inte längre bli uppbjuden utan får själv tala om för Bent när du önskar avlägga ytterliggare prov. Det finns 7 ytterliggare steg att vandra på, nämligen:

Piaff provet
Passage provet
Galopp provet
Terré a terré, Levad provet
Courbette, Croupad provet
Ballotade, Capriol provet
Mästar provet

Gary Glitter och Christofer i Carriérsprång, eller ja, ett bus-språngframåt i alla fall

Men det viktigaste av allt… glöm inte inte bort att njuta på vägen!

Litteratur för dig som vill veta mer:
Akademisk ridkonst, av Bent Branderup
Ridning på Kandar, av Bent Branderup.

Text och bilder tagna från horse-vision

Odessa som sko

Ha ha ha, Odessa har ett eget skomärke.